Vilket seende har du?
Känner du till att det är väldigt vanligt med någon form av synfel? Att vara normalsynt är rentav ganska ovanligt, något som naturligtvis också – likt kroppen i övrigt – påverkas av ålder och beteende. Hur vi använder våra ögon och huruvida vi använder vissa läkemedel har också en betydande inverkan. Här kan du läsa mer om de olika synvarianterna.
NORMALSYNTHET
Att vara normalsynt innebär att ljuset bryter helt rätt och fokuseras exakt till makula i gula fläcken på näthinnan, när man ser på ett objekt på oändligt avstånd. Idag är knappt en femtedel av alla svenskar normalsynta (emmetropa), något som garanterat kommer att förändras under livets gång. Som nyfödda är vi översynta och när ögonen sedan åldras förändras deras funktion och brytförmåga.
NÄRSYNTHET (MYOPI)
Att vara närsynt orsakar svårigheter med att se på långt håll. Problemet uppstår då ljuset bryts redan framför näthinnan, på grund av att din ögonglob är för lång i förhållande till det optiska systemets brytningskraft. Ungefär en tredjedel av alla svenskar har detta synfel och utvecklingen sker ofta under tonåren, när ögat fortfarande växer. Idag vet man att det kan bromsas genom att bära nattlinser, s.k. ortokeratologilinser eller specialanpassade glasögonglas. Man räknar med att hela 50% av världens befolkning kommer att vara närsynt år 2050, med dagens beteendemönster och skärmanvändning i åtanke.
Korrigeras av: glasögon med minusglas, kontaktlinser med minusstyrkor, nattlinser eller refraktiv kirurgi.
ÖVERSYNTHET (HYPEROPI)
Som översynt upplever man (främst äldre personer) problem med att se tydligt på nära håll, på grund av att ljuset bryts bakom näthinnan. Synfelet kan leda till spänningshuvudvärk och trötthet i ögonen. Det sker till följd av att din ögonglob är för kort i förhållande till det optiska systemets brytningskraft eller att brytkraften är för svag i förhållande till ögonglobens längd. Översynthet kan vara ärftligt och ungefär en femtedel av alla svenskar har detta synfel. Faktum är att till en början är vi alla översynta, men barn har en kraft att korrigera det på egen hand – vilket gör det svårt att upptäcka. En tidig upptäckt är dock viktigt för att kunna korrigera synfelet, så att ögat inte stimuleras till att bli närsynt.
Korrigeras av: glasögon med plusglas, kontaktlinser med plusstyrkor eller refraktiv kirurgi, t.ex. laser, ICL, RLE.
BRYTNINGSFEL (ASTIGMATISM)
Om hornhinnan eller linsen i ögat inte är jämnt krökt i alla riktningar kan astigmatism uppstå, att raka linjer ser ut att vara dubbla och att det man ser blir utdraget. Vanligtvis hör detta ihop med när- eller översynthet, är till viss del ärftligt – och väldigt vanligt.
Korrigeras av: glasögon med toriska glas (cylinderstyrkor), kontaktlinser med toriska styrkor (cylinderstyrkor) eller refraktiv kirurgi, t.ex. laser, ICL, RLE.
ÅLDERSSYNTHET (PRESBYOPI)
I takt med att vi blir äldre kan det bli allt svårare att växla mellan långt och nära håll; vi drabbas av ålderssynthet (presbyopi). Ögats lins förlorar med åren sin elasticitet, något som i regel börjar märkas i 45-årsåldern. Vanligtvis tilltar detta men stabiliseras i 60-årsåldern.
Korrigeras av: läs-, progressiva- eller rumsprogressiva glasögon eller progressiva kontaktlinser. Det kan krävas speciallösningar med kontaktlinser eller refraktiv kirurgi, s.k. RLE.
DUBBELSEENDE
Den vanligaste orsaken till dubbelseende är skelning, då skillnaderna mellan höger och vänster öga är för stora för hjärnan att smälta till en enkelbild. Små skillnader ger inte upphov till dubbelseende men synfelet kan orsaka trötthet, huvudvärk eller annat. Vid plötsligt dubbelseende bör omgående undersökning göras.
Korrigeras av: specialslipade glasögon, mer sällsynta behandlas med operation. Små barn kan behandlas med ”lapp för ögat”.